Nyårsafton 2013

Året 2013.
Tänkte vara lite klychig och göra en summering om det gångna året men insåg att mer än halva året handlar om en person som jag inte längre har i mitt liv, mycket av den resternade tiden har gått åt att vara ledsen över det. Men nu är jag glad igen och känner mig fri! Däremot har jag ju hunnit ta studenten vilket var hitills den lyckligaste dagen i mitt liv, för jäklar vad kul jag hade. Jag har också hunnit flytta till ett annat land och har känt på ensamhet och insett vilka mina riktiga vänner är. Jag har nog funnit mig själv lite mer, är mer bekväm i mig själv och bryr mig inte så mycket om vad andra tycker om mig. För jag är jag och det spelar ingen roll om jag hade skrivit det här nyårsafton 2003 eller nyårsafton 2054 för jag är fortfarande jag och det kommer aldrig ändrats. Jag är känslig, sprallig, spontan och konstig men jag är Moa! Så jag hoppas att 2014 blir ett helt fantastiskt år, jag har absolut ingen aning om vad jag kommer att göra eller vart jag kommer att befinna mig (förutom i Norge ett litet tag) så det återstår att se! 2014 don't be good, be awesome.

Det har blivit väldigt dåligt här på bloggfronten, alla mina kompisar som förr brukade blogga har lagt ner och jag hatar den här skitdesignen som jag råkade installera, den är så ful och så tråkigt. Så funderar på att lägga ner det här med bloggen ett tag. Det är inte roligt när den ser ut såhär och har försökt knåpa med den flera gånger men då blir det bara ännu sämre.. så om jag inte har någon riktigt skön läsare där ute som är duktig på sånthär som vill hjälpa mig(??) så blir det nog en liten paus. 
 
Jag ska fira nyår hemma hos mig idag med lite skönt folk och sen på fredag bär det tillbaka till Norge. Jag och Marthe köpte nämligen en bil igår så vi kan ta oss dit osv. Vi startade även en podcast som vi kommer uppdatera varje vecka. Så lyssna på våran teaser HÄR det kostar ingenting att bli medlem på soundcloud. Ha ett superduper härligt nyår hörrni så får vi se om vi hörs så småningom!

just meee right now
 


Norge

Befinner mig på Törnsbergs bibliotek för att vi har wifi här, det är här och på donken vi hänger. Jag har börjat få hemlängtan och mår inte alls bra här i huvudtaget, det är jobbigt att bo ensam tjej med killar som jag inte känner speciellt bra. Träffade Liza iförrgår vilket var väldigt skönt men idag är nog den värsta dagen hittills. Saknar att ha en tjej att prata med dock har jag fått killarna att älska One tree Hill vilket är skönt men ändå. Tror det beror på att vi inte har någonting att göra. Vi är arbetslösa och dom har lovat att om 3 veckor så kommer det hända grejer men det är 3 veckor? Vad ska man göra sålänge? Gå mellan lägenheten och mc donalds 5 gånger om dagen och kolla på tv och äta? Jag vill hem. Iallafall i 3 veckor sen kan jag flytta tillbaka men just nu vill jag bara gråta och åka hem




Välkommen till mitt huvud

Jag är inte den som gillar att prata om mina känslor, däremot gillar jag att skriva om dom, därav en dagbok full av tankar och känslor, de mesta om kärlek, hat och svek.

För ett år sedan såg jag fram emot det sista året i skolan, jag var kär men han var nog mer kär i mig vid den tidpunkten, jag är aldrig den som bryr mig särskilt mycket i början, det tar ett tag innan jag vågar släppa in någon helt i mitt liv. Speciellt inte om jag vet att den människan kan såra mig. Jag njöt av att kunna säga att det var det bästa sommarlovet någonsin, jag hade haft en galen vecka i Magaluf med så jävla sköna brudar och jag visste att i Västervik väntade mer galna kvällar och pirr i magen som inte innehöll någon som helst ångest eller svartsjuka.
 
För exakt ett år sedan så var jag ute i en kompis stuga och jag var inte orolig en sekund över att bli sårad eller lämnad för i början är allt så himla lätt, som sagt jag är inte den som bryr sig i början vilket alltid leder till att killen anstränger sig lite extra. Om jag hade blivit sårad vid den tidpunkten hade jag ärligt talat inte brytt mig, jag hade aldrig lagt en tanke mer på honom. Men sen släppte jag in honom i mitt liv vilket var skitbra vid den tidpunkten för han är en underbar person men nu idag ångrar jag det av hela mitt hjärta för det känns som att det är mitt fel att han har blivit en sån kall person. Det känns som att det är jag som har gjort den här underbara personen som hade ett hjärta av guld till det han är nu. Känslokall.

Jag skulle inte vilja gå miste om allt vi gjort tillsammans för jag har bara bra minnen men jag vill inte åka iväg till Norge med denna jävla klump i magen, det hade varit bättre om vi aldrig hade blivit vi. Jag tror att alla som fortfarande är tillsammans med någon efter studenten har samma frågor och problem, ska vi åka någonstans tillsammans? Följer du med mig till en annan stad om jag flyttar? Väljer du dina kompisar före mig? Funkar ett distansförhållande? - jag tror att om man är menade för varandra så ska dessa frågor inte vara något problem alls utan då är svaren så självklara. 

Jag hörde någonstans att estetiska personer känner känslor annorlundare och djupare än vad andra "vanliga" personer gör och att vi har ett behov av att uttrycka dom. Och jag tycker det stämmer in ganska bra, jag anser mig själv vara en väldigt estetisk person, och mina känslor är något jag gärna uttrycker i dans och text och det enda som verkligen kan muntra upp mig när jag är ledsen eller arg är musik. Musik är en sån stor del av mitt liv och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan den. Jag är nog också Sveriges mest grubblande person, jag kan ta en tanke och analysera den ur 2736245 olika perspektiv i mitt huvud, jag tror ingen förstår hur mycket olika tankar som går runt i mitt huvud hela tiden.

Jag minns när jag gick i 9:an och skulle börja på Gymnasiet, då var det någon som kommenterade här på min blogg att jag hade en ful och stor näsa. Den kommentaren är något jag grubblar över dagligen, om någon säger något negativt till mig så kommer jag aldrig någonsin kunna släppa det. Det finns personer som jag inte ser på samma sätt längre efter att dom lagt en spydig kommentar och tro mig, dom sjunker något enormt i mina ögon. Denna "anonyma" fega person som kommenterade detta på min blogg la sedan den äckligaste kommentaren jag någonsin har fått "du kommer bli mobbad på gymnasiet för du tar sån jävla uppmärksamhet, alla hatar dig" för det första har jag aldrig varit mobbad på Gymnasiet och hade aldrig problem med kompisar och det verkade aldrig som någon hatade mig så det var bara bullshit. Och för det andra, vad är det för fel med att gilla uppmärksamhet? Jag kan erkänna att jag älskar uppmärksamhet, jag älskar att stå på scen, gillar att vara den som är i centrum, älskar att höras och synas, vill gärna ha mina åsikter tydliga och klara och jag älskar att kunna kalla mig själv för en social person. Jag älskar sociala personer och jag avskyr personer som sitter som tysta små musar men så fort dom kommer bakom en dator så kan dom snacka hur jävla mycket skit som helst.

Jag vill vara en person som man inte glömmer bort, jag vill vara speciell. Som Erik så fint nämnde för mig för några veckor sen "du är fan konstig" ja, men låt mig va konstig då. Hellre konstig än normal, hellre ihågkommen än en i mängden. Jag vill bli någon som man kommer ihåg och som man absolut inte glömmer bort i första taget. Och ja, jag älskar uppmärksamhet kalla mig attentionwhore för den kommentaren har jag fått många gånger innan, även från nära vänner vilket jag absolut inte kommer glömma bort. Jag är en attentionwhore men hellre det än avundsjuk. Jag är mig själv och kärleken kan gå och slänga sig i sjön för jag tänker fan inte bli beroende av någon igen, jag är färdigkämpad, i 1 helt år har jag kämpat men nu är jag färdig aldrig ska jag kämpa för denna kärleken igen för nu ska jag börja leva mitt liv. Även om det startar så ograciöst som möjligt på en fiskfabrik i Norge med nudlar till middag i 3 månader. Nu ska jag leva så YOLO på er. 



Loggade in på bloggen för att se om det hade börjat bildats dammråttor här och tydligen så hade jag lite på hjärtat. Ingenting hänger ihop utan det är bara tankar, så sjukt mycket tankar. Jag skulle kunna sitta här i 3 timmar till och skriva en hel novell om vad som cirkulerar i mitt huvud men det förstår jag att ni inte vill läsa, jag ger er en klapp på axeln om ni ens orkade läsa det här. Välkommen till mitt huvud. Peace.
2